En dokumentär, filmad under 5 års tid, om krigsveteranen Kenzo Okuzaki och hans mission att utreda alla de grymheter som japanerna begick i Nya Guinea under andra världskriget. Okuzaki har suttit i fängelse en längre tid för att bl.a ha spridit fejkade pornografiska bilder på kejsaren och skjutit slangbella mot honom, men när filmen börjar har han nyligen blivit frigiven. I sin bil, överbelamrad med anti-imperialistisk text och färginverterade japanska flaggor, reser han nu runt i Japan för att samtala (och ibland hamna i slagsmål) med fd soldater som under kriget uppträdde inhumant, eller med Okuzakis egna ord: "bröt mot den gudomliga lagen".
I filmens första hälft verkar Kazuo Hara mer eller mindre ställa sig helt bakom Okuzakis handlande, filosofi och korståg. Många intressanta fakta om krigets grymheter bubblar här upp till ytan, innehållets oerhörda råstyrka ger ett nästan overkligt intryck; man frågar sig hur det har kunnat hända på riktigt. En mer subtil dimension adderas när Okuzaki framåt slutet ger uttryck för sin våldssyn; våld är legitimt då dess efterverkningar är positiva, och Hara i sin tur successivt börjar ta avstånd från Okuzaki.
På grund av den extremt kritiska hållningen gentemot kejsaren och japanernas agerande i kriget var filmen inte helt oväntat oerhört kontroversiell när den släpptes i Japan 1987. Till en början ville ingen stå för distribution och det slutande med att Image Forum (ett experimentfilmsarkiv) släppte den. Shohei Imamura, filmens producent, spelade förmodligen också en mycket stor roll både i att filmen kunde göras och släppas.
Kritiken som riktas mot kejsaren och kejsardömet är frätande och helt omöjligt att inte bli berörd av; likväl är det inte detta som främst gör The Emperor's Naked Army Marches On till en exceptionell, komplex dokumentär. Storheten tycks ligga i att Hara genomskådar allas, inklusive Okuzakis, potentiella "kejsarstatus", dvs. hur de formar världen efter en levnadsfilosofi och hur lätt den degenereras till en slags överlägsenhet gentemot andra. Även om det givetvis inte presenteras några enkla svar på den brinnande ansvarsfrågan, pekar filmen mer på medkänsla än något särskilt filosofiskt system.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar